Thomas Af Kuten

Text: Josefin Ekman Foto: Håkan Flank

På sin tomt i Broskogs på östra Fårö har han skapat en egen värld som kretsar kring den tid då bensinen kostade 62 öre litern och idolerna var odödliga. Den odödligaste av dem alla var James Dean.

Själva Kuten är ett lågt vitkalkat hus intill en förfallen lada. Kör man förbi snabbt är det lätt att uppfatta tomten som ett skrotupplag med drivor av gamla rostiga bilar, lika sönderrostade kylskåp och ett oändligt antal emaljskyltar.

För en man vars liv kretsar kring en filmstjärna som dog för 50 år sedan, är ingenting av det här skrot.

På Kutens bensin har tiden stannat på klockan 17.45 den 30 september 1955. Det var den dag  då James Dean dog i en bilolycka i korsningen Route 466 och 41 i Chalome, Kalifornien.

För den oinvigde är kanske inte händelsen en milstolpe i mänsklighetens historia, men för nostalgikern Thomas Lindholm befäster den myten om 50-talets odödlighet.

-”Jimmy” Dean har påverkat mig kolossalt. Ett tag försökte jag till varje pris att bli kedjerökare, eftersom han på 99 procent av alla bilder höll en Chesterfield i handen. Jag misslyckades kapitalt och blev bara sjuk och började spy.

Sen försökte Thomas med svagare cigaretter, men det gjorde fortfarande så ont i halsen när han försökte dra halsbloss att han insåg att han aldrig kunde bli kedjerökare.

Thomas ler ett av sina luriga leenden under det gråsprängda, böljande håret som ständigt blåser in i ögonen. Dagen till ära har han lagt sin ständiga följeslagare cowboyhatten på hyllan och har istället en bandana knuten runt huvudet.

Både Thomas sätt att berätta och kläderna verkar komma från en annan värld där den kalla Fårövinden aldrig blåser. Det landet ska uttalas ”Amerikat” och sakerna därifrån är ”Amerikänska”.

Thomas Lindholm växte upp under 50-talet och gjorde James Dean och senare Elvis Presley till de manliga förebilder han själv saknade. Kärleken till idolerna formade hela Thomas världsbild. Det innebar att allt som kom från USA var bra.

Allra bäst var bilarna. Speciellt om det satt en V8-motor under huven.

- Varje gång jag såg en jänkare på vägen var en upplevelse. På den tiden var skolskjutsen ofta en amerikansk taxibil, ofta en Cheva eller en Hudson. Första gången jag såg en av dem bromsa var det som att se Sophia Loren eller Marilyn Monroe. En skönhetsupplevelse och sååå in i helvete vackert. Efter det var jag glad att jag inte fick åka skolskjuts, eftersom det innebar att jag kunde står där intill riksväg 13 och spana efter bromsljusen.

Vi står i baren i den rödmålade lada som sedan två decennier fungerar som den mytomspunna rockklubben Kutens bensin. Här har storheter som Barrence Whitfield, Billy Riley, Linda Gail Lewis, Wanda Jackson och Bill Haleys kompband The Comets spelat genom åren. Ryktet om klubbens häftiga konserter har spritt sig och publiken kommer åtminstone från hela Gotland. Till och med från fastlandet.

Thomas har till och med fått seriösa erbjudanden om att flytta till Texas och öppna en liknande klubb där. Det Amerika som Thomas byggt upp på det vindpinade Fårö finns inte längre på den sidan Atlanten.

 -Jag har alltid haft en dragning till saker som har ”varit med länge”. Helst så slitna att de är på väg att slängas. Om jag kan rädda en sak som har fått en dödsdom är det en oerhörd tillfredställelse för mig.

Spelar det egentligen någon roll om relikerna är autentiska eller inte?  Frågan inställer sig när man på Thomas´ tomt plötsligt konfronteras med vraket av  Bonnie & Clydes sista flyktbil, en Ford Tudor -34,  James Deans tjeckiska motorcykel från 1947 och förarhytten från den Fordlastbil av 1946 års modell som Elvis Presley rattade under sin tid hos Crown Electrics i Memphis månaderna före sitt genombrott. Sensationella fynd och det finns ju faktiskt en chans att det är just Jimmys gamla motorcykel eller Hank Williams kofångarhorn som står där på gården.

Den möjligheten är egentligen allt som behövs för att Thomas ska låta prylarna leva vidare. Han väljer att tro på myten.

-Jag vill dessutom kunna historien om sakerna som jag tar hit. Ju färgstarkare bakgrund, desto bättre historia.

Intresset för bra historier går som en röd tråd genom hans liv. Han växte upp i en stuga i skogen tillsammans med mamman och två syskon. På helgerna brukade Thomas följa med skogarbetarna när de skulle avverka skog, och han älskade att sitta och höra på deras historier kring lägerelden. På kvällarna söp arbetarna till inne i byn, och då blev historierna ännu bättre.

- Jag förstod på den tiden inte allvaret i att bara ha en förälder. Eftersom jag ansågs vara en tattarunge fick jag inte åka skolskjuts trots att den gick förbi alldeles utanför mig. Men jag var inte ledsen för det utan gick hellre i mina egna tankar hela vägen till skolan. En gång målade jag  mig med Falu rödfärg för att se ut som en indian. När de andra barnen lekte att de var en cowboy eller krigshjälte, valde jag att bli en nedskjuten tysk stridsplanspilot.

Eftersom mamman inte hade möjlighet att ge barnen veckopeng samlade Thomas skrot längs vägen till och från skolan. Fynden sålde han till Skrot-Johan för några ören. Snart gick ryktet i skolan om att Thomas hade pengar, och en dag kom den några år äldre Reidar fram och visade en hand full av glittrande stenar.

- Kolla en sjörövarskatt!, ropade han.

Thomas, som mer än något annat ville tro på Reidar, lät sig luras av de värdelösa glaspärlorna och se sina slantar försvinna ner i kamratens ficka.

-Jag älskade mustiga och färgstarka historier. Ju mer mina skolkompisar bredde på, desto mer lyssnade jag. Det ledde mer än en gång att jag blev lurad.

Vi har lämnat ladan och gått ut på gården. Till höger ligger det låga vitkalkade hus som i dag är kafé och crêperi. Bokstäverna i en vackert lysande neonskylt över köksingången bildar ordet ”Elvis”. Mitt emot står en gammal Cloettakiosk från 30-talet vars ytterväggar är klädda med rostiga vägskyltar. En av dem pekar ut riktningen mot badplatsen och är enligt Thomas den första vägskylten i metall som sattes upp på Fårö, år 1936.

- När ”stritan” här utanför asfalterades med Bergmanpengar – det vill säga skattepengar – slängdes skylten i skogen. Jag hade hört av Clark Gables bror Per var den låg men det tog mig flera år att hitta den.

- Clark Gable?

-Ja, Gotlands Clark Gable alltså.

Han stryker handen lätt över den halvt sönderrostade skylten. Ovanför sitter en blå, fyrkantig emaljskylt med siffran 32. Den kommer från Blekingegatan i Stockholm som är den adress där Greta Garbo bodde. Under ett av sina besök i huvudstaden plockade Thomas helt sonika ner skylten.

Bakom kiosken börjar Kutens kyrkogård med massor av gamla rostiga Fordar, Chevor och Hudson. Mellan två förfallna träd ligger en sönderrostad Plymouth 36 halvt nedsjunken i den karga jorden. Ur ena framrutan växer en stor grästuva Bilen gick en gång som taxi på Fårö, men nu är det nästan omöjligt att identifiera märket.

-Bilarna blåser ihjäl här på Fårö.. Det är trist, säger Thomas och suckar.

De flesta av de sönderrostade bilarna kommer från Gotland, några är skeppade från USA eller

Amerika, som Thomas föredrar att säga.

Lite längre in på ”kyrkogården” står en Cheva från 1939 som enligt Thomas Lindholm är James Deans första bil. Bilen, som i dag saknar både framhjul, lyktor och färg, bytte Thomas till sig mot en Jimi Hendrix-autograf

-Jag har bott i Amerika i några år och byggde upp ett kontaktnät av bilhandlare som vet vad jag är intresserad av. Här i Sverige kan man lyckligtvis hitta mycket gamla autografer och det är hårdvaluta där borta.

Trots att han inte blir rik på inkomsterna från Kuten Bensin så handlar Thomas prylar som en köpgalen 16-åring.. Om han hittar han en åtråvärd sak så måste han ha den. Hur han ska leva resten av månaden eller kanske hela vintern, det får lösa sig senare.

När vi en stund senare stiger in i den kombinerade second hand-butiken och antikvariatet pekar Thomas i förbifarten ut en reklamskylt som en man på ön tidigare använde för att täta sitt tak med. I våras köpte Thomas loss den för tusen kronor. Han suckar igen.

- Absolut inget hade en chans att mäta sig med det amerikänska när jag växte upp. Men det Amerika som har påverkat mig så mycket finns inte kvar i dag. Bilarna ser inte längre ut att komma därifrån. Möjligen från något ritkontor i Kina. Därför har jag garderat mig och byggt upp ett eget Amerika här på Fårö.

Men helt världsfrånvänd är han inte. Thomas medger att han såg valvakan under det amerikanska presidentvalet i november förra året, och att han hoppades att Obama skulle vinna.

- Min bild av Amerika har jag inuti huvudet.  Nu kan det egentligen gå hur som helst med landet – jag har mitt eget Amerika.

Sedan jag träffade honom sist 2005 har Thomas Lindholm expanderat sitt mini-Amerika rejält. Förutom Kutens bensin finns nu även Slow train bed & breakfast, crêperie Tati, antikvariat Laterna Magica och en teater med samma namn.

- Ja, sedan dotra min flyttade hit har vi expanderat. Nu äger vi majoriteten av byn – på båda sidor av vägen, säger Thomas och ler ett av sina blyga men stolta leenden.

Dottern, det är franska Valériane. Enligt Thomas började hon att besöka sin far om somrarna för tio år sedan, och stannade längre in på hösten för varje år som gick. För drygt 4 år sedan bestämde hon sig för att lämna Frankrike för gott och köpte det stora huset intill havet som numera fungerar som bed & breakfast.

Thomas visar stolt upp etablissemanget, inrett i fransk sekelskiftesstil.

- I det här rummet har nästan Elvis bott, säger han och öppnar dörren till ett rum inrett med tung röd sammet, körsbärsträ och guld. Det är ett av husets två dubbelrum med en generös säng som har förgyllda sängstolpar. Till vänster om sängen står en divan i äldre stil och mitt emot den ett nött toalettbord med gamla, vackra glasflaskor på.

- Wanda Jackson bodde här i somras då hon spelade på Kuten, och eftersom hon har uppträtt med Elvis kan man nästan säga att han har bott här…. The Killer (Jerry Lee Lewis) har också bott här….eller i alla falla hans syster Linda Gail Lewis!

När jag frågar om han själv bor i huset svarar Thomas mystiskt:

- Var dotra min och jag lever vet man inte.

En timme senare, när vi går runt och tittar på de förfallna trähusvagnarna på tomten bakom Kutens bensin, visar det sig att mysteriet inte är så stort. Han bor i det vita tegelhuset på tomten, även kallat Blue Motel.

- När jag har varit ute i den ”andra världen” och fått mina smällar så kan jag ”reparera mig” ganska bra här på Kuten. Det är en annan värld. Kanske är det just därför som Kutens bensin med åren har fått smeknamnet Fuel for the soul.

Efter att ha varit containerdykare i nästan hela sitt liv och knappt haft ett fast arbete, tar Thomas omgivningen höjda ögonbryn med ro.

-Det är inte lätt att bli accepterad här på bara 20 år. Men folk  på Fårö är trots allt hyggliga mot mig. När folk hör vilka artister som kommer till Kuten så omvärderar de flesta mig. Dessutom har Gud alltid varit god mot mig, säger Thomas.

Gud är i det här fallet en fiskare på Fårö.

Sommarens spelningar på Kuten håller redan på att planeras.

- Möjligen kommer vi bara att ha” amerikänska” artister. Bob Dylans gitarrist Mason Ruffner, Wanda Jackson och Linda Gail Lewis. Och Iggy Pop vill också komma, säger Thomas.

- Oj, Iggy, svarar jag förvånat.

- Som man säger i Amerika: ”Humble is my middle name”.

- Ditt eller Iggys?

- Bådas, vi är lika blygsamma.

Trots att Kutens bensin är öppet året om, är det under sommaren som publiken och matgästerna kommer.. Det är också under de månaderna som Thomas drar in de pengar som han sedan lever av under resten av året och som också ska räcka till renovering och utbyggnad.

- Många skulle nog inte orka hålla på så länge som jag har gjort. De första tio åren gick jag med ständig förlust. Men jag trodde åtminstone på min affärsidé.

För att öka omsättningen även under vinterhalvåret planerar Thomas och Valérieane att starta ett kafé i matsalen på Slow train. Det ska precis som teatern och bokhandeln intill ska det döpas till Laterna magica.

- Jag frågade Daniel Bergman om han hade något emot att vi använde namnet, men han tyckte bar att det var roligt och lyckönskade oss, säger Thomas.

- En vecka efter Bergmans död började killen som hyr ett rum ovanpå bokhandeln att  höra ljud nerifrån butiken. Vissa morgnar var det så mycket att han inte vågade vara kvar i huset. Vi tror att det var Bergman som var där och stökade. Men det har vi ingenting emot, han får gärna vara och rota i bokhandeln Laterna Magica.

Besökte Bergman Kuten någon gång?

- Han skulle ha kommit hit, men så ramlade han och blev sängliggande. Sen blev det inte av.

Samtidigt som vintern innebär mindre lönsamhet, har Thomas ett stort behov av isoleringen som den årstiden erbjuder på Fårö.

- Både jag och Valériane trivs med ensamheten och att bara vara tillsammans. Utan henne och det jobb som hon har lagt ner på Kuten vet jag inte om det hade funnits i dag. Gäster har haft farhågor för vad som ska hända den dag jag är borta, men nu har de blivit lugna när de insett hur energisk Valériane är.

I september förra året blev Thomas adlad på sin 60-årsdag av Sveriges äldsta mc-klubb Sofia Hoggs och fick titeln ”Thomas von Kuten”.

Nu funderar han på allvar på att byta till sitt nya efternamn. Det finns ytterligare en sak till han vill göra för att förverkliga drömmen om sitt eviga 50-tal. Ställa i ordning ett James Dean-museum som ska ligga i en nybyggd lada intill Slow train.

- Där ska jag bland annat visa upp saker som Jimmy Deans skugga har fallit på … Ett skyltfönster som han har tittat igenom och prylar som han tittade på men aldrig köpte.