Bild
Nästa artikel
Bensinkungens höjdarhus
Publicerad 11 februari 2010
Reportage
Han var bensinkungen med känsla för affärer. Hon fotografen med sinne för sport. Tillsammans nådde de framgång med miljoner i vinst. Pengarna skulle förverkliga drömmen om Skövdes friluftsparadis. Riksettan berättar sagan om Arne och Maja Sandberg, Uno-X och Billingehus.
Arkitekten Hans-Erland Heinemans skapelse i tegel och mexisten ligger på Billingen högt över Skövde, med utsikt ända bort till Vätterns östra strand. En hotell- och konferensanläggning som funnits där så länge att gästerna knappast funderar över vilken storsatsning detta var av bensinkungen och Uno-X-mannen Arne Sandberg. Han ville ge en gåva tillbaka till hemstaden och var inte intresserad av att samla sina bensinmiljoner på hög.
Att Skövde behöver sitt 299 meter höga berg Billingen, med skog, sjöar och vild natur, förstod redan Carl von Linné. Under sin Wästgötaresa 1746 sågade han det som idag är Sveriges 30:e största stad: ”Sköfde var en mycket liten fläck, belägen på östra sidan om Billingen, utan sjö eller någon särdeles situation.”
Inför sin 50-årsdag i oktober 1967 donerade Arne Sandberg tio miljoner kronor till satsningen Billingehus. Arkitekt blev Hans-Erland Heineman, mannen bakom Skövde kulturhus, Sveriges första med allt under ett och samma tak: bibliotek, bio, konsthall, teater, fik och föreningslokaler. Sandberg och Heineman satte igång med projektet under en charterresa till Kanarieöarna.
– De möttes av en slump, säger arkitekten Micael Ekberg, författare till en konstvetenskaplig uppsats om Heineman. De hade ett gemensamt intresse för idrott och diskuterade och planerade under hela resan.
– Materialen skulle vara rustika och tanken var att idrottsmän skulle träffas över gränserna. Fotbollslag skulle möta gymnaster, utbyta erfarenheter och i källaren fanns det gemensamma duschar. Samtidigt skulle det inte vara ensidigt fokus på det fysiska utan även på de andliga värdena.
I februari 1968 satte bygget igång. Jobbet utfördes ”på löpande räkning” och arkitekt Heineman fick fria händer…
– Efter ett tag sa Arne att ”nu får du komma upp och redovisa hur det går”, berättar hustrun Maja Sandberg, nu för tiden en vältränad 80-åring. Jag mötte Hans-Erland på vägen och gav honom en whisky, för ”nu kommer du att få så mycket skäll”.
Idag är Billingehus en vit, egensinnigt modernistisk jätteanläggning med välvda former och detaljer i genomtänkt upprepning. Förutom hotell- och konferenslokaler består Billingehus av en snäckformad kyrka med landskapet som altartavla, pooler, spa, skidspår, bandyplan med mera, allt i ett tallbarrsdoftande skogslandskap.
– Anläggningen har många partier som öppnar sig mot utsikten och andra som är mer omslutande, säger Micael Ekberg. Det handlar om växelverkan mellan det ena och det andra, om balans. Heineman hade en känslomässig inställning till livet och en romantisk syn på saker och ting.
På ett klassiskt vykort från startåren står fyra tjejer i bikini framför Billingehus 50-metersbassäng. Det är sol och fluffiga moln, just en sådan dag som tv- och motionsprofilen Bengt Bedrup hyllar i en tidstypisk reklamfilm för anläggningen:
”Kan man tänka sig en bättre start på en äkta Billingehusmorgon än att tillsammans med hotellets många gäster få en riktigt uppmjukande gymnastikstund alldeles intill den underbara swimmingpoolen? Titta så bra de har det!”
Både Billingehus och Arne Sandberg var under många år populära ämnen för kvälls- och veckotidningarna. Den 26 juni 1970 skrev skvallertidningen Hänt i Veckan om den stora festen:
”Billingehus invigt. Skövde dansade och log, men valsen kostade 25 miljoner.”
Pengarna till satsningen på Billingehus kom från försäljningen av Uno-X. 1967, samtidigt som Arne fyllde 50, tyckte han att det var dags: Burmah Castrol köpte Arnes livsverk för 30 miljoner.
– Arne sa alltid: ”Vi gör något roligt istället för att köpa aktier”, berättar Maja.
Det ”roliga” var Billingehus. Men det fanns en kritiker:
ssu-ordföranden och blivande finansministern Bosse Ringholm protesterade högljutt mot Sandbergs bygge och donationen, och mot att Skövde kommun så snabbt sa ja.
– Jag är stolt över att jag var den som varnade för Billingehus. Men inte lika stolt över att jag fick rätt. Det hade varit bättre om de hade lyssnat på mig, då hade inte kommunen råkat ut för alla dessa extra skattepengar. Billingehus var en förgiftad gåva.
– Plötsligt kommer en privatperson in med en dyr gåva. Då är det lätt att kommunpolitiker faller i gråt men de måste tänka efter. Jag har inga siffror i huvudet men kommunen blev lurad helt enkelt.
Börje Weiler, i många år Arne Sandbergs högra hand och vd för Uno-X, har en helt annan åsikt:
– Typiskt den där Bosse Ringholm! Han hade kommit upp sig politiskt och blivit ssu-ordförande gubevars. Han gillade inte kapitalistpengarna. Arne tog illa vid sig och kommunstyrelsen tyckte heller inte om utspelet. Men aldrig i livet att kommunen fick stå för kostnaderna, inte för sjutton hakar!
Förutom att Arne Sandberg gjorde ytterligare miljondonationer, säger Börje Weiler att parets stiftelse under många år delade ut mångmiljonbelopp till Skövdes idrottsliv. Protokoll ska vara bevarade, som bevis på att Billingehus inte alls var någon förlustaffär för kommunen.
– Billingehus gjorde att Skövde verkligen kom på kartan, säger Claes Waxberg, planchef i Skövde, och styvson till Hans-Erland Heineman. Anläggningen är välkänd över hela Sverige men Bosse Ringholm får ju naturligtvis ha sin åsikt om hur det hela gick till.
Historien om Skövdes bensinpirat började med ett par nylonstrumpor och en missnöjesresa till Norge. Finspångsonen och ingenjören Arne Sandberg hade tröttnat på jobbet på Saab. Han ville skapa något själv och grundade textilfirman Stålnylon, med strumpor och overaller som specialitet.
En strumpköpande norrman betalade inte som han skulle och Arne åkte till Oslo för att prata allvar. Norrmannen ville skjuta på betalningen och kom istället med ett värdefullt tips: en bekant hade ett litet bensinbolag som hette Uno-X. Företaget behövde en driftig karl i Sverige, kanske vore det något för Herr Sandberg?
Arne såg möjligheterna och en sommarlördag 1960 ankrade en tysk tanker, en gammal 2 000-tonnare, vid en rostig bunker i Fredrikstad, på östra sidan av Oslofjorden. Tankern var fylld med överskottsbensin och Arne skrev historia: det svenska bensinmonopolet skulle krossas av en prispressande pirat.
Konkurrenterna hatade honom men bilisterna älskade Uno-X. Med i Fredrikstad var Expressens utsända, en reporter och en ung fotograf från Skövde. Arne Sandberg passade på att bjuda fotografen på supé. Hon minns fortfarande den kvällen:
– Vi superade, vi upptäckte snabbt att vi hade gemensamma intressen och stortrivdes tillsammans. Så blev jag kär – och sen blev det äktenskap!
Fotografen Maria Karlsson var tretton år yngre, kallades Maja, och 1961 blev hon bensinkungens hustru.
Arne Sandberg fick först skrämselhicka av succén med Uno-X. Han hade ursprungligen bara två mackar, en i Grebbestad och en i Trollhättan. Men snart skulle de mackarna bli 300 och pengarna började rullade in. Samtidigt kom storbolagen och bensinjättarna med moteld. Ett av argumenten mot Arne var att bensinen som Uno-X sålde var av usel kvalitet.
I en debatt i Sveriges Television anklagades Arne av de andra bolagen för att sälja skräpbensin. Han lyssnade och tog sedan fram ett dokument. I triumf visade han att Uno-X sålde exakt samma bensin som Esso och Shell och de andra miljardföretagen. Det blev en enorm pr-succé för Uno-X och Arne Sandberg.
Hemligheten bakom den billiga bensinen var låga omkostnader. Arne Sandberg var en ”doer”. Han gillade dessutom fotboll och hämtade sin organisationsidé därifrån. Arnes personal skulle vara som ”en fotbollselva”, det vill säga högst elva anställda.
Många var imponerade och enligt tidningen Allers var Arne ett exempel på att ”kombinationen av hård, smart affärsman och idealist inte är en omöjlighet”.
Journalisten Gustaf Olivecrona tog också upp Arne Sandbergs imperiebygge i boken ”De nya miljonärerna” och beskrev honom med ordet unik:
”Hastighetsrekordet bland svenska efterkrigsmiljonärer innehas utan tvekan av Arne Sandberg. På sju år skrapade han ihop 30 miljoner. Skatten på det belöpte sig på 2,6 miljoner kronor och resten, 27,4 miljoner, kunde han alltså behålla.”
Men 1974, bara fyra år efter invigningen av Billingehus, dog Arne Sandberg i en hjärtinfarkt och änkan Maja fick ta över.
– Det var roligt tills Arne gick bort. Vi fick 13 år tillsammans. Det hände någonting hela tiden, det var full rulle och vi var med om så mycket att de åren kunde fylla ett helt liv.
– Han var alltid på alerten, alltid beredd att köra dygnet runt om så behövdes. Och gick det inte fort så … han hade ett blixtrande humör, minns Maja.
Att Billingehus fick en tydlig sportprofil var inte så konstigt. Familjen Sandberg, med tre barn, älskade friluftsliv och Maja var en hårt tränande idrottsman. Med talang, även för tennis.
– Jag var med om att slå Lennart Hyland i en dubbel, med 6-3, 5-2,
säger Maja Sandberg. Då gick han av banan, duschade och åkte hem. Han ringde inte och bad om ursäkt, han tålde inte att få ”stryk av kärringar”.
Under 70-talet blev Billingehus ett omtalat sport- och rehabiliteringscenter men också ett håll-i-gång-ställe. Lasse Lönndahl skojade med kökspersonalen, Gunnar Wiklund charmade publiken och Charlie Norman boogie-woogade för fullt.
– Oj oj oj, det var en härlig tid, säger Eva-Lott Ekfeldt, som jobbade i självserveringen 4 årstider, och minns den moderna tekniken.
– När kunden tryckte på en knapp på menyn rullade det ner en kula till oss i köket. Vit för lövbiff och entrecôte var nog silver. Gästen betalade och sedan fick vi ropa ut maten i mikrofon.
1996 blev Uno-X uppköpt av Norsk Hydro, som allierade sig med Statoil, och därefter köpte Jet mackarna. Den 21 december 2009 upphörde Uno-X i Sverige och st1 tog över.
Nu för tiden är Uno-X nästan bort-glömt men Billingehus lever i högsta grad. Efter invigningen beskrevs anläggningen som ”ett verk utan motstycke i vårt land” och Arne Sandberg kallades en ” hälsans och egenföretagandets föregångare.”
Heinemans byggnader är beundrade och kanske kan Billingehus bli byggnadsminne i framtiden. Mycket är visserligen ombyggt men en hel del originaldelar finns trots allt kvar.
Säkert är att anläggningen fortfarande är en imponerande syn. Speciellt på kvällarna då ett upplyst Billingehus liksom svävar över Skövde. Det är också ett minnesmärke över mannen som kom från ingenstans, blev en superkändis men idag är märkligt okänd. En ”Uno X”.
