En bra ateljé ska helst ha stora fönster mot norr. Det ger ett jämnt och bra ljus, tycker de flesta konstnärer. Men Mats Åkerman är inte som andra konstnärer. Han har hittat en egen stil och målar en ”hittepåvärld” med motiv från den Svagiska Unionen. Och glöm det där med norrfönster, Mats ateljé ligger i en källare på en liten Stockholmsgata. Här finns inget dagsljus och det gula ljuset från lysrören är fullt tillräckligt, tycker han.
Nästan ingenting i porten avslöjar att här ligger en ateljé. Däremot sitter det en liten skylt som berättar om en vävstuga. De som känner till konstnären ser däremot att de kommit rätt. På en brevlåda har någon skrivit namnet Rocco Rivarossi med stora bokstäver. Den personen figurerar i en hel del av Mats bilder och även i de böcker han skrivit om den Svagiska Unionen. Mats Åkerman har förvarnat om att det saknas en dörrklocka och att det krävs ett telefonsamtal för att han ska kunna komma och öppna. Strax efter hör jag de snabba stegen i trappan och sen är han där. Mats Åkerman, konstnär, författare, konstpedagog och dessutom ordförande i Föreningen S/S Blidösund.
Vad gör en konstnär som inte gillar milt norrljus? Han placerar sin ateljé i en mörk källare med ljusrör som ger ett gulaktigt sken. Ljuset härnere påminner faktiskt om det som man ser i hans tavlor. Gulaktigt och lite mystiskt. En bit in i källaren syns en datorskärm som ofta är påslagen. Den spelar en viktig roll för Mats. Där kan han ladda upp Google Earth och även spela gamla franska filmer av Truffaut och Agnes Varda. Allt det här är viktiga ingredienser när han ska skildra sin 50-talsvärld. Vi återkommer till det.
Mats Åkerman verkar gilla sin lilla källarateljé och det är lätt att förstå. Den är trångt trivsam och sparsamt möblerad med en laminofåtölj, några småbord och bokhyllor. En besökare känner sig nästan förflyttad till det 1950-tal som konstnären återkommer till i sina bilder. Längst in står ett staffli, några påbörjade målningar och på en pall ligger ett plommonstop.
– Den är en present från min fru. Hon gav mig tre olika hattar som skulle symbolisera mina olika ”roller” . Det här är filosofhatten.
Det är gott om prylar i ateljén men samtidigt mycket ordning och reda. På dokumentskåpen sitter små klisterlappar så att konstnären ska slippa leta efter nödvändig rekvisita. Mats hittar snabbt den rekvisita som ska illustrera hans repliker under intervjun. En gammal karta, en flaska Aqua Vera eller senaste katalogen från Clas Ohlson. Han verkar veta exakt var han ska leta.
Innan han börjar med en målning krävs det en hel del research. En sökning på Google Earth, ett gammalt vykort eller en av de där kartorna från barndomen. Det händer att Mats blir så förtjust i en bild eller gammal annons att han låter den få vara med i bilden. Ett collage à la Mats Åkerman.
Året 1956 spelar en avgörande roll i hans ”hittepåvärld”. Då föddes konstnären själv och de flesta målningarna från de senaste åren utspelar sig just det året någonstans i den Svagiska Unionen. Bilderna är nästan alltid fyllda med tidsmarkörer som pekar ut årtalet. Det kan vara personernas frisyrer, bilmodellerna, ångloken eller en röd ballong som ofta finns med. Just den detaljen är egentligen hämtad från filmen ”Den röda ballongen” som förstås hade premiär 1956. De som känner till Mats Åkermans speciella bildvärld har inga problem att läsa bilden. En ballong – då befinner vi oss i stadsdelen Goi i Primaborgen.
Redan i barndomen skapade Mats sin egen ”hittepåvärld” som han bestämde sig för att kalla den Svagiska Unionen.
– Det var jag och min kusin Bosse som satt och ritade fantasikartor hela sommaren. Det var kul och det var då jag uppfann den Svagiska Unionen. Jag tror att vi höll oss inomhus hela sommaren och när skolan började var vi likbleka …
Mats Åkerman verkar vara en person som aldrig slänger något och kartorna sparades. Kanske skulle det komma till nytta någon gång i framtiden …
Samma sak gäller de välgjorda serietidningar som han ritade redan på 1960-talet. När jag undrar hur de såg ut plockar har snabbt fram ett exemplar av Atommannen, ett tecknat seriemagasin med ganska tydlig Fantomeninspiration.
Frågan ”vad ska jag bli när jag blir stor” var inte så svårbesvarad för Mats. Han började på konstskola men dessförinnan hann han med studier i konstvetenskap, filosofi, idéhistoria och historia på Stockholms universitet. Konstintresset är fortfarande stort och i bokhyllorna i ateljén hittar man monografier över olika konstnärer. Bland annat några böcker om Cézanne, en av favoriterna.
Efter universitetet blev det Konstfack och sedan bildlärarutbildning. På somrarna jobbar han fortfarande som konstpedagog på Brukets Målarskola i Stockholms skärgård. Intresset för skärgården (och ångbåtar) har dessutom lett till att han är ordförande i Föreningen S/S Blidösunds. Han har lyckats kombinera det uppdraget med konstnärskapet och det händer att ångfartyget Blidösund ångar fram i målningar som vid första ögonkastet verkar utspela sig i London – eller om det är Paris?
Efter utbildningen hamnade Mats Åkerman i samma situation som många andra konstnärer.
– Jag målade de tavlor som man skulle göra. Nästan alla konstnärer har perioder då de ”gör det som andra gör”. Jag ville hitta mitt uttryck och det var då jag började fundera på om jag kanske kunde använda den där barndomsvärlden som jag och Bosse sysslat med på somrarna.
I det ögonblicket föddes den märkliga bildvärld som många känner igen sig i men som (troligtvis) inte existerar. En skribent har kallat Mats målningar för ”det kollektiva minnets nostalgi” och det ligger nog nära sanningen. Mycket känns välbekant men det är svårt att avgöra exakt var konstnären har hämtat sin inspiration.
En annan skribent konstaterade lika träffande att det ”är lättare att tro på Mats värld än vår samtida verklighet”.
Mats Åkerman har en hel apparat för hur han ska gå tillväga när han börjar en målning. Originalbilden kan vara ett vykort, ett vanligt foto, en stillbild ur en film eller ett sökresultat på Google Earth. Med åren har det hunnit bli många målningar och Mats ha ambitionen att ”det ska bli rätt”. Han har ritat nya kartor över områdena i Svagiska Unionen för att han själv ska kunna hålla reda på gator och byggnader. Än så länge finns ingen ”Mats Åkermans fanclub” men däremot många konstköpare som kanske skulle upptäcka felaktigheter.
Den speciella värld som konstnären skildrat sedan mitten av 1990-talet verkar tilltala många konstköpare och enligt Mats finns det samlare som köpt på sig många Åkermanverk. Till och med en person som specialbeställt en stor målning för en speciell vägg. Den målningen skars ner till mindre storlek när ägaren bytte bostad. Mats Åkerman höjer på ett ögonbryn när han berättar om den målningen. Han ser inte upprörd ut men möjligen lite förvånad.
Den Svagiska Union som introducerades på galleri Överkikaren i Stockholm 1995 hade som sagt sitt ursprung i de ”likbleka somrarna” när Mats uppfann ett land som till en början skildrades i detaljerade kartor där man kunde hitta Primaborgen, Oranje, Monte-Cadet, Nozza, Collmar och Strömma. Det är ortnamn som påminner om något, ger associationer och får betraktaren att tänka på Sverige, Finland, Frankrike eller kanske Italien. Själv säger han bara:
– Många undrar från vilka platser jag hämtar motiven till mina målningar. Det kan vara lite knepigt att svara på eftersom målningarna utspelar sig i Svagiska Unionen …
Mats Åkerman har efter hand gett allt mer fakta om sitt fantasiland, bland annat på sin hemsida. Till exempel att unionen består av 42 relativt självständiga stater med samma grundlag från 1902. Där är både demokratin och pacifismen inskriven.
Alla ”Svaga” invånare talar svagiska men även romanska och franciskanska är officiella språk. Huvudstaden heter Sveaborg men invånarna föredrar att kalla den Primaborgen. Stadsdelarna kallas ”arrangemang” och har namn som Arken, Salen, Germanus och Goi (den med ballonger). Stadens konstnärer bor i Mäster Germanus och där finns också ett berömt fotbollslag.
Den där Rocco Rivarossi som har en brevlåda i Stockholm bor egentligen i arrangemanget Strand som ligger mittemot konserthuset i Primaborgen. Han verkar ha tillgång till flera bostäder och bor kanske också i familjen Rivarossis lilla palats nära floden Svea.
En av Rivarossis favoritrestauranger heter ”Porfyr”och den förekommer i flera målningar. När Rivarossi ska slå på stort blir det surkål på brasseriet mitt emot Norra centralstationen.
Mats Åkerman gör sitt bästa för att övertyga oss om att den här personen verkligen existerar. I boken Retur (2003) låter han Rivarossi skriva ett företal där han läxar upp sin skapare för att denne lånat hans anteckningar från en tågresa i unionen. Året är förstås 1956. Rivarossi påstår att han själv har försökt ta reda på vem Åkerman är och slutsatsen blir att konstnären bor i ett land som heter Sverige. Det är troligen ett uppdiktat land, menar Rivarossi. Det där ”hittepålandet” verkar påminna en hel del om Svagiska Unionen. Inte minst när man tittar på bilmodeller och maträtter. ”Mats Åkermans syfte är mig en gåta” skriver han i slutet av sin text. Rivarossi återkommer i senaste boken ”À la Prima” som kom ut 2010.
Många av dem som gillar Mats målningar tilltalas säkert av att konstnären hela tiden serverar gåtor som är spännande men svårlösta. Han gillar att lägga ut dimridåer och när han på sin hemsida skriver om ”Överraskningen som ännu inte är avslöjad” så är det säkert bara för att retas med oss. Den som fortsätter att följa hans utställningar får kanske svaret. Nästa möjlighet blir på hösten 2012 då Mats Åkerman ställer ut på Galleri Nils Åberg i Göteborg. (Vernissage 13 oktober 2012.)
På sin hemsida (www.konstnar.se) har Mats gett en bruksanvisning till en av sina målningar, den som heter ”Ytan” och som första gången visades på ett Lidingögalleri 2009. Utställningen kallades ”yra i Goi” och Mats som gillar att leka med både ord och bild hade på denna utställning gett alla målningar ett namn som började med bokstaven Y. Året innan kallades utställningen ”Åter” och då hette alla något som började på bokstaven Å.
Om målningen ”Ytan” skriver Mats att den ”utspelar sig i 10:e arrangemanget i Sveaborg, personen som vandrar mitt i bilden kan vara den mystiske Rocco Rivarossi, till vänster syns nöjespalatset Trinity och till höger ”Den Store kompositörens Conditori”. Det ser ut lite grand som Paris och Mats skriver att han utgått från ett vykort som visar en plats nära Gare du Nord i Paris.
Men i den slutliga målningen är som vanligt det mesta ”hittepå”. Lite Paris, lite Stockholm och väldigt mycket Primaborgen.