Riksväg 6 - Slingerormen

Publicerad 2010-06-01 12:56
Riksvägar

Gamla Rikssexan var en slingrande väg som började i Södertälje och gick i mål i Göteborg. Den kurviga riksvägen var kantad av landsvägsmotell, små mackar, navföljare och B-balkar.
Numera föredrar bilisterna den nya Europavägen men då missar de både Elvisbagaren, den tatuerade Shellmannen och Korv-Oves son.
Riksettan upptäckte att historien fortfarande lever vid sidan av den gamla riksvägen.

 

Text: Göran Willis

Den oansenliga macken på Utflyktsvägen i Turinge ser inte ut att ruva på några hemligheter. Den har ändå överlevt ödesåret 1974 då trafiken flyttade en bit söderut, till nya Europavägen. Nu är det en mack som alla andra men oväntat välbesökt trots flytten för 35 år sedan. Det kanske finns en hemlighet i Turinge trots allt?

Den kepsklädde killen inne på kontoret känner inte till några hemligheter. Han var inte ens född när några pennstreck flyttade trafikströmmen söderut. Däremot är han släkt med någon som vet.

– Snacka med farfar Berndt, han sitter i rummet här bakom.

Berndt Larsson kan berätta att macken öppnade 1954 och från början var en Shell-station. Svenska folket hade precis börjat köra bil och det var nästan alltid kö vid macken i Turinge.

– Det var både yrkestrafik och folk med solstolar på takräcket som skulle till sina sommarstugor i Sörmland.  Det här var ju den enda vägen västerut. Den var väldigt smal och det gick långsamt. Det var å andra sidan bra för affärerna.

 

Den 24 oktober 1974 öppnades nya e3:an med en rakare sträckning söder om Turinge. Den dagens förändrades allt och konkurrenterna Gulf och Caltex en mil västerut gav genast upp. Berndt gjorde tvärtom och beslöt att hans mack skulle hålla öppet dygnet runt. Priset för honom själv blev arbetsdagar på 16 timmar och han säger sig aldrig ha haft semester. Men han ser inte missnöjd ut när han konstaterar att han alltid har fått slita för brödfödan.

Berndt har gått i pension men Turingemacken finns kvar och sonen Åke har tagit över. Det är fortfarande en gammaldags mack där man inte behöver slanga i bensinen själv och det finns alltid en kopp kaffe inne på kontoret för stamgästerna.

Den där dagen 1975 ägnade även storstadstidningarna mycket utrymme åt gamla landsvägen och nya Europavägen. Dagens Nyheter skickade ut reportern Tore Carlsson och han skrev en lång artikel under rubriken ”e3:s flaskhals borta”

Klockan tre i den nypande kalla torsdagseftermiddagen klippte Hjalmar Mehr till med sin landshövdingesax, ett band sprang av och den nya motorvägen Södertälje – Länna var invigd. En bit av 80-talets e3 föddes. Samtidigt avled dess föregångare, den gamla slingerormen, som varje år haft mer än 100 trafikolyckor på sitt samvete. Saknad av ingen. Snart bara en myt att snacka minnen kring på långtradarfiken. ’Världens sämsta alpväg’. Ett Kap Horn för landsvägarnas långdistansare.”

 

Berndt som alltid vill dra en lans för ”sin väg” blev redan på den tiden smått upprörd när myndigheterna ville bygga en rak väg eftersom den gamla slingriga ”var så farlig”.

– Jag råkar veta att det inte inträffade  en enda dödsolycka på min väg under perioden 1958 – 1974. Men när den nya var klar dog det 15 personer redan första året. Folk började helt enkelt köra för fort.

1974 intervjuade dn:s Tore Carlsson också dem som hade affärer eller mackar utmed gamla vägen. De beskrivs som trafikoffer och överkörda av tiden. Olof Bommelin, som hade haft både en lönsam affär och en Gulfmack, hade hoppats på en förbindelse till nya e3. När den inte blev av stängde han butiken och macken.

Berndt Larsson varhjälten i dn-artikeln beskrevs som den enda optimisten längs den gamla stumpen av e3 (Numera e20). Även idag, 35 år senare, är han optimist och tror på familjemacken i Turinge som hunnit byta namn från Shell till Bilisten. Övanför de nya pumparna kan man skönja en gammal Shellskylt och inne på kontoret finns fler Shell-prylar och en bild av hur macken såg ut på den gamla goda tiden. Nu har vi äntligen kommit Turinges hemlighet på spåren. Berndt plirar med ögonen, tar av sig tröja och skjorta och visar stolt upp en tatuering.

– Jag är nog den enda bensinman som har Shellsnäckan på överarmen. När jag började här hade jag Shells blå byxor och skjorta. På 60-talet blev det beige overall. På sommaren jobbade jag gärna med bar överkropp. Det fanns bara en nackdel med det – Shellmärket saknades – så jag ordnade det.

 

Spaningsresan längs gamla Riksväg 6 hade börjat i Södertälje Från gamla Riksettan (nuvarande e4:an)kommer man ner till kanalen. På andra sidan vattnet fortsätter vi på Turingegatan och sedan en högersväng in på Ängsgatan som fortsätter i Strängnäsvägen. I en rondell efter någon kilometer gäller det att se upp och inte köra gamla vägen mot Enhörna i stället för den rätta, Gamla Strängnäsvägen.

En gammal vägsten vid Torsjödals koloniområde avslöjar att vägen byggdes 1923 – 24 som ett statligt nödhjälpsarbete. Det var så Sveriges vägnät byggdes ut. Vi hinner med en liten omväg till Nykvarn för att titta på folkparken med sin klassiska entrébyggnad. Dansbandskampen på tv ha medfört att framtiden ser lite ljusare ut för denna och liknande mötesplatser.

Den smala riksvägen västerut går genom ett vackert landskap med mycket lövträd och ängar. Efter Nygårds Backar syns resterna av den Caltexmack som Berndt Larsson tipsat om. Det är en gulmålad liten byggnad med panel och utskjutande tak. I grannvillan bor Mikael Pettersson som är ägare till både macken och den nedlagda bilverkstaden.

– Jag har i alla fall inga planer på att riva macken. Rikssexan har blivit en riktig turistväg och jag funderar på att sälja glass i den gamla mackbyggnaden.

Därifrån åkte Riksettans utsända vidare mot Strängnäs, Örebro, Mariestad, Skara, Örebro och Alingsås. Några dagar senare gick de i mål i Göteborg där riksvägen tog slut. Hela reportaget går att läsa i nr 1/2010 av Riksettan

Artikeln har
7
kommentarer

I Bahult, strax innan länsgränsen "Skaraborgs Län - Örebro Län" finns fortfarande "Sexans gatukök" kvar!
Dagens väg som ju heter E20 och tidigare E3 löper här i exakt samma sträckning OCH SKICK som på 50-talet !

Kurvigt, smalt, backigt och krokigt!

Mitt på Rikssexan i Södertälje står AstraZenecas matsal, byggdes av det expansiva läkemedelbolaget, som även fått låna namnet Astrabacken till den avsnörpta delen av Strängnäsvägen mellan Storgatan och matsalen. På andra sidan om personalresturangen heter den Forskargatan och går föbi den numera nedlagda forskningsanläggningen.

Kul med entusiaster och folk som vet vad de vill, välmotiverad snygg tatuering med Shell logga! Helt rätt att gamla vägar blir attraktiva och kultur. Nu när det sätts upp allt fler vajerräcken så får man som hojåkare hålla sig borta från den trista E4:n och upptäcka det gamla, vackra och långsamma. Trevligt med Riksettan och Göran Willis suverenä böcker. Hoppas ni hittar något intressant även här vid Norrbottens kust.

Självklart missade vi inte Ellas dass. Det står kvar och en skylt pekar ut platsen inne i bushen. Dags för K-märkning? Läs allt om detta dass i nästa nummer av Riksettan. /redaktionen

På tal om Ludde, känner till att det fanns något som kallades "Ellas dass" längs Riksväg 13? Ella Fitzgerald var på Norrlandsturné och behövde gå på damrummet. Det fick bli en enkel toa som sen dess kallas "Ellas dass" Hittade era spanare på R13 den klenoden?

Det här är ju vår Route 66 fast den går från stockholm isf Chicago. Väl värd att bevara (det som finns kvar) av vår nutidskultur, det är man bättre på i USA. Våra gamla vägar kommer vara minst lika värdefulla i framtiden som våra gamla hus!

Trevlig artikel om gamla riks-sexans första del mellan Södertälje och Läggesta (4 km från Mariefred) i Sörmland.
Jag förmodar dock att Göran Willis egentligen menar Läggesta när han i texten felaktigt skriver om Länna.
Rätt ska vara rätt!

Skriv ny kommentar

Skriv ny kommentar

  • Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas publikt.
Genom att skicka detta formuläret, så accepterar du Mollom integritetspolicy.
Senaste nytt